Tidigare publicerad i Katrineholms-kuriren 16 maj 1973

I mars nominerades den preliminära truppen till EM i boxning i Belgrad den 1 – 9 juni.

Den består av Hans Thomsén, Christer Ottosson, Bo Ljung, Ulf Carlsson och Ove Lundby. Sedan dess har Thomsén förklarat att han inte har råd med amatörboxning längre och Ottosson missade förmodligen EM-resan genom förlust mot finska ässet Alf Qvarnström. Kvar finns alltsp den nya generationen i svensk boxning, som ska försöka ta revansch på misslyckandet i Madrid för två år sedan, där alla fyra svenskarna åkte ur i första omgången. Det gäller också att försöka föra vidare den goda PR som svensk boxning fick genom Thomsén i Munchen. En sak som inte blir lätt om man betänker den stenhårda konkurrensen från den proffstränade öststatsboxarna.

Den mest bekante av dessa EM-boxare är väl fjäderviktaren Ove ”Jätten” Lundby, som var nyhetsmaterial redan innan gått sin första match. Undertecknad minns honom då han som 15-åring gjorde högst sevärd uppvisningsmatch mot Norrlandsmästaren Christer Ragnarsson.

Idag är ”Jätten” 20 år och en rutinerad boxare som redan hunnit med 80 matcher som med sig 15 A-landskamper, 4 SM , 2 NM och ett brons vid JEM och ett OS-deltagande. Främst bland sina meriter sätter ändå ”Jätten” den andraplacering han nådde i en multinationsturnering i Holland ifjol, där han slog den polske OS-boxaren Josef Reszpondek.

”Jätten” har ju alltid gjort sig känd som en god avståndsboxare, teknisk och smart. Hans något bräckliga kroppsbyggnad har fått en del att tvivla på hans möjligheter att stå pall för hårda öststatssluggers. Själv anser han också att närkampsboxningen som är hans största svaghet. Men det tunga arbetet som betongarbetare bör ju ha en god inverkan på fysiken.

21-ÅRING MED RUTINERAD

En annan elegant och snabb boxare är den 21-årige målaren Bo Ljung från Fjälkinge utanför Kristianstad, som startar i weltervikt. Ljung med sina 101 matcher är den boxats mest av EM-resenärerna, men har ändå inte luktat lika mycket internationell krutrök som Lundby. Ljung deltog vid JEM i fjol där han slog en turk innan han förlorade till polacken Woycek.

Han sätter sikna SM-segrar 1972 och 73 främst bland sina meriter. Dessutom har han fram till idag boxats fem landskamper. Ljung är en boxare som successivt utvecklats till att bli bättre och bättre. Det bevisas inte minst av han ifjol förlorade två matcher mot finske mästaren Kalevi Kosunen. De har även mötts två gånger denna säsong, med omvänt resultat. Ljung har varit handikappad av ligga i lumpen denna säsong och missade landskampen mot Danmark på grund av en slutmanöver. Men efter sist mars är han åter fri och lägger ner hela sin själ på boxningen inför EM.

UFFES ENVISHET VISADE VÄGEN

Denna boxningssäsongs största överraskning är utan tvivel den kampglade lättviktaren Ulf Carlsson från Katrineholm. Årets svenske mästare jade verkligen ingen lycka i sin första internationella förtroendeuppdrag. Inte nog med han att förlorade både mot Norge och Jugoslavien, i ingen av matcherna nådde han ens slutronden.

Men då tog han fram ett gott karaktärsdrag i såna här sammanhang: envisheten. Och i och med segern mot finländaren Neminen i december vände sig lyckan och Uffe har gått från

klarhet till klarhet. En ny seger mot Finland – nu mot Reiner Sarnas – förde Ulf Carlsson definitivt in i EM-laget.

Inter undra på att han sätter den segern som den främsta hittills. Trots att Ulf Carlsson äldst – fyller 24 i Belgrad – av EM boxarna är han minst rutinerad med 39 matcher. 6 landskamper har han boxats.

PROFFSTANKAR!

På sistone har det ju talats om pro-boxning för Hasse Thomsén och viss mån även för Lundbys klubbkamrat Tommy Johansson, likaså fjäderviktare. I proffsfrågan är våra EM-boxare delade. Lundby och Carlsson går gärna över om de får ett bra utländskt anbud, medan Ljung inte är intresserade.

Proffstränade bör de i alla fall vara för att hävda sig i Belgrad, där inte minst arrangörsnationen Jugoslavien kommer rustat till tänderna och stiger säkert upp i division ett som boxningsnation. Eller vad sägs om 8 -2 mot Polen i mars. Men med skicklighet och lite tur i lottningen kanske någon av de våra kan lyckas. Svensk boxning behöver detta så innerligt väl.

Roger Söderberg