Boxing News 75 år

Artikeln tidigare publicerad i BOXNING nr 4/1984

BOXNING ber att få gratulera den äldsta av sina kollegor, Boxing News i London, som i september fyller 75 år. Boxing News har sitt trånga kontor mitt i stan, inte långt från Oxford Circus, några trappor upp, runt hörnet vid Langham Place. Redaktören heter sedan sju år tillbaka Harry Mullan.

- När jag växte upp i Londonderry på Nordirland, brukade jag få en shilling i veckopeng. Jag offrade ¾ av den eller 9 pence på Boxing News. Min dröm var att bli redaktör för Boxing News. Mina kompisar kanske ville bli center i Arsenal eller Tottenham. Jag kom till London på 60-talet och började jobba som statstjänsteman. Så småningom fick jag chansen att skriva lite åt B N och när redaktörsstolen blev ledig när Graham Houston flyttade till Canada, s tog jag chansen. Jag antar att jag inte riktigt fattat att jag får betalt för vad jag gör.

                     I fejd med Mickey Duff!

- Nu är det inte bara goda dagar att vara redaktör för B N. I Private Eye en tidning som brukar sig för obekväma sanningar kunde man läsa i somras
”Än en gång har brittisk boxnings Mr Big, Mickey Duff visat vilken bildad gentleman han är, För andra gången skymfade Duff offentligt Boxing News redaktör Harry Mullan, vars ”brott” har varit att kritisera en del odugliga importerade boxare som Duff brukar gräva upp för att möta någon av hans hemmafavoriter. Duff är inte van med sådan kritik från lismande mutade boxningsskribenter från Fleet Street.

- Bråket mellan mig och Duff, säger Mullan, beror på att jag har stött Frank Warren, som är en ny storpromotor. Jag tycker inte det är bra men den monopolställning som Duff mer eller mindre har haft. I stor har den mer kritiska hållning B N har gjort sig känd för de senaste åren varit framgångsrik. Vi har ökat upplagan från 18 000 exemplar i veckan till 23 000.

                   Folk är besatta av boxning

- Vi har prenumeranter över hela världen t o m i Sovjetunionen. Ibland kan jag få telefonsamtal från Uganda eller Sydafrika, från någon som klagar på att veckans B N inte har kommit i tid. Telefonsamtalet kanske kostar mer än själva prenumerationen, men är som besatta av boxning. På sitt sätt är vi kanske mer kända utomlands än här i England. Vid galorna här i London sitter journalisterna från Fleet Street längst fram, medan jag får sitta på sjunde raden. I vintras var jag över till USA och bevakade en av Marvin Haglers VM-matcher, då var det helt omvänt. Jag satt på första raden. Men ingen har ju blivit profet i sin egen stad.

Under sitt 75-åriga liv har B N bara missat två nummer, en gång 1926 och andra gången 1979, båda gångerna på grund av tryckeristrejk. Inte ens tyskarnas bombningar under andra världskriget kunde stoppa tidningen. En gång 1942 blåste en bomb helt ut redaktionen, men den dåvarande redaktören Gilbert Odd ordnade i hast tillfälliga utrymmen på Daily Express och tidningen kom ut, utan en en dags försening.

Det är bara att hoppas att Mullan och hans deltidsanställda assistenter Anthony Conolly och Tim Mo, den senare på väg att bli en framgångsrik romanförfattare översatt även till svenska, klarar ytterligare många år. ”Still going strong” brukar det stå i reklamen för en viss dryck från de brittiska öarna. Det passar bra in, även på Boxing News.

Roger Söderberg