BOXNING nr 5 – 1999 - av Roger Söderberg


In Memoriam – Harry Mullan
 

I våras gick den störste av alla levande boxningsskribenter (Jison får förlåta, men det gör han säkert) den förre redaktören för Boxing News i London, Harry Mullan bort efter en lång tids kamp mot sjukdom.
 

Harry Mullan blev bara 53 år gammal. Det var naturligtvis alldeles för lite, men kanske hade han unnat sig lite för mycket av livets goda eller så var det bara ödet som ingen kan undgå. Med galghumor skämtade han om hur det borde stå på hans gravsten: ”A Legend in His Lunchtime”. Det var nu nämligen känt och ökänt att han gick på lunch förblev han borta länge, länge…

Även jag har ätit lunch med Harry Mullan, när jag skulle intervjua honom med anledning av Boxing News 75-års jubileum för en del år sedan. Nu gick det lugnt till den gången och jag behövde inte ens betala notan, fast det låg ju i sakens natur att jag borde ha gjort det. Men jag hade ju rest ändå från Sverige… Jag kunde ju bjuda tillbaka när han kom dit. Men tyvärr, nu verkar det aldrig bli så.
 

Harry Mullan besatt en omisskännlig, lågmäld irländsk charm, född och uppväxt i nordirländska Derry, som gick rakt till hjärtat på många människor. Han brukade i många sammanhang i radio och tv, få försvara boxningens vara eller icke vara. Han var lika vältalig som principfast. Känd blev också historien om hur han gjorde sig ovän med den brittiske storpromotorn Mickey Duff, så till den milda grad att han blev portförbjuden. Då skrev han i Boxning News: ” Vi skulle gärna bevaka den här galan, men arrangören vill inte släppa in oss”. Situationen blev fort så genant för Mickey Duff att han fick upphäva förbudet. Harry Mullan tyckte om att åka till Las Vegas på reportage, inte i första hand för neonljusen, utan för att där fick han sitt på bästa pressplats betraktad som en celebritet. Hemma i England var han van att maka åt sig för aftontidningarna.

Det tog nog Harry Mullan hårt att han fick flytta på sig för chefredaktörsstolen på Boxing News bara några månader innan han skulle fira tjugoårsjubileum. Men hälsan började redan då svika honom och dessutom hade fått så många skrivuppdrag bredvid Boxing News att koncentrationen på tidningen ibland svek. Men gudbevars, han hade ju en familj att försörja…

Annars var det ju en dröm som blev sann när han blev redaktör för Boxing News. Som barn hemma i Derry brukade hans kompisar drömma om att bli proffsspelare i Tottenham eller Chelsea. Sjävl ville han bli nr 1 i Boxing News. Men först fick det bli några år som statstjänsteman innan möjligheten öppnade sig 1977, då den dåvarande redaktören Graham Houston, emigrerade till Kanada.
 

Harry Mullan hörde till de fåtal personer som kunde skriva om boxning, så att läsningen ibland blev större än själva matchen. Läs gärna ”Heroes and Hard Men”.

Harry Mullan får nu sitt på Guds höra sida tillsammans med Pierce Egan. A J Liebling och Nat Fleischer och utbyta tankar om ”the Noble-Art-of-Self-Defence” till den yttersta dagen.

Roger Söderberg