”Nordiska” klass för klass

- Lotfi visade att gammal är äldst

Tidigare publicerat i Boxning nr 2/1990

Lätt flugvikt, 48 kg:

Direktfinal med den blonde finländaren Petri Rissanen och Kodjo Akapo, Togoboxaren som hamna i Gällö utanför Östersund. Akapo var bra med i första ronden, framför allt en rapp höger. Men ju längre matchen pågick kunder finländaren få valuta för sitt högre tempo och en bättre räckvidd. Enhällig finsk seger. Men faktum är att Akapo är tillräckligt bra för att se till Sverige har representation i samtliga tolv klasser i nästa års EM.

Flugvikt, 51 kg:

Dansken Jesper D Jensen, som vann NM redan 1986, kunde notera sitt andra mästerskap sedan han finalbesegrat Finlands Jyrkki Pakkunainen 4 – 1 i finalen. Det var ett motiverat domslut. Finländaren försökte forcera, särskilt i slutet av matchen, men dansken var den precisare särskilt på halvdistans.

I inledningsomgången slog Jensen Sveriges representant Örjan Segerberg, utan problem. Segerberg kämpade, men tappade samtliga ronder. Möjligen handikappades han av en armskada som avhållit honom från SM-start. Norge saknade representant.

Bantamvikt, 54 kg:

Bara två man även i denna klass. Men å andra sidan två högklassiga. Sveriges titelförsvarare och veteran Jimmy Mayanja och Finlands SBO-2:a i fjädervikt Jyrki Vierilä. Matchen fördes på lika villkor rätt igenom. Mayanja hade inne de hårdaste träffarna, men Vierilä slog mer. Det var upplagt för delat domslut, när vinnaren skulle koras. Viriliä med 3- 2. Svenska ledningen knorrade. Men värre saker har vi nog sett.

Fjädervikt 57 kg:

En ramponerad klass sedan den danske ringdomaren Paul Gaardbo spelat huuvdrollen. I den ena semi-finalen bjöd Sveriges Mattias Ivarsson och norrmanen Ove Jensen på en match där de slog varandra med allt utom pallen. Ivarson varnad i andra och en tröttnade Jensen i tredje.

Därmed tycktes också en svensk seger vara i antågande. Då gick, som det tycktes, Jensen slarvigt ur en närkamp med låg gard. Ivarson avvaktade någon tiondel, drog sedan i med en högerkrok som formligen lyfte Jensen från golvet. Räkning närmast överflödig. Men då började palavern. Det visade sig att Gardbo hade kommenterat något, möjligen ett stopp, som en majoritet av åskådarna definitivt inte uppfattat. Definitivt inte tre av poängdomarna och definitivt inte Ivarsson. Men Gaardbo diskade följaktligen Ivarsson för slag efter stopp.

Svensk protest naturligtvis, men med Danmark/Sören B Thomsen, Norge/Brede Johansen och Sverige/Stig Rånge i juryn var utgången given. Delat domslut med protesten avslagen. Suck! Regler är naturligtvis till för att följas, men det åligger förbaske mig ringdomaren att skrika sina kommandord så att de hörs. Nu blev den blott 17-årige dansken Ole Sörensen nordisk mästare på w/o, sedan Ove Jensen naturligtvis blivit avstängd. Sörensen vann sin inledningsmatch på bättre tempo mot Finlands Marko Nieminen, 5 – 0

Lättvikt, 60 kg:

George Scott kom till start mot titelförsvarande dansken Bo Espensen, som om det var en tävling av mindre betydelse. Han skänkte nästan bort första ronden mot den flyfotade Espensen. Sedan började Scott bjuda till i andra ronden och kom så till allas lättnad med bra slutforcering. 4 – 1 till Scott, men några marginaler fanns knappast. I finalen var Scott helt annorlunda och boxade distinkt från första gongongslaget. Han förvandlade Finlands Vesa Koskinen till en boxboll, som bara med möda kunde gå tiden ut.

Lätt weltervikt, 63,5 kg:

Finlands nye Jyri Kjäll från Björneborg överraskade redan i första omgången genom knocka Norges hopp Lars Tore Thomassen i första ronden. Sedan boxadc han under stora delar av matchen ut Danmarks Torben Fredriksen, som bland annat fick ta räkning två gånger i andra ronden. Men dansken var tuff och bra igen i sista ronden, dock för sent. Finska NM 5 – 0

Sveriges Mikael Partanen startade för svagt mot Torben Fredriksen i semi-finalen. Det var så dags när högern började sitt som ett häftplåster i ansiktet på dansken i slutet av matchen.

Weltervikt, 67 kg:

Heder åt svenske reserven Mikael Nilsson, som  överraskande besegrade finländaren Mika Raudasoja med 3 – 2 och därmed fanns sig i final mot dansken Morten Baek. Baek slog på sin sida inte utan möda norrmannen Björn T Vollan. Även i finalen hängde Mikael Nilsson bra med halva matchen, tills danskens kilon och tempo började suga musten ur honom.

I slutet började det likna spel mot ett mål. Men det är uppenbart att Mikael Nilsson har ett och annat kvar att ge, men då i sin rätta klass lätt welter. Han hade lite otur hos domarna på SM.

Lätt mellanvikt, 71 kg:

Det var inte stora marginaler mellan de små mellanviktarna. En lång svepande högersving ordnade ett NM åt Urpo Koutunen, Finland. Med den satte han först Sveriges Marcel Yman på baken i första ronden. Det räckte för att förvirra Yman fram till tredje ronden och när den svenska spurten kom var det för sent. Sedan kom samma swing när finalmatchen mot dansken Kenneth Franklin stod och vägde i andra ronden. Franklin kom även han upp, men domslutet blev finskt. Franklin vann motiverat sin semi-final som varande den ende boxningsliknande i en brottningsmatch mot Norges talangfulle, men okoncentrerade Ole Klemetsen.

Mellanvikt, 75 kg:

Gammal är äldst! Titelförsvarande Lotfi Ayed visade fortsatt att han är kapabel att göra ett och annat. Faktum är att han idag boxar bättre än han gjorde för några år sedan och inte bara går på styrka. Visserligen fick han bara 3 – 2 i inledningen mot Finlands Jyrkki Ekman. Men det tycker åtminstone jag var besynnerligt. För mig vann Ayed alla ronder. Finalmatchen mot den lovande dansken Brian Lentz., blev sedan överraskande tam. Lentz som nyligen fick boxas i AIBA:s Challange cup saknade styrkan och fick nöja sig med att låsa matchen igenom. Stabil svensk seger.

Lätt tungvikt, 81 kg:

NM;s sensationsman blev Norges Anders Öfsti. Först eliminerade han Finlands Kai Helenius, NM vinnare 1986 och EM trea så sent som i Aten ifjol. Helenius verkade otränad och åkte på två varningar innan innan norrmannen vann 5 – 0. Sedan tog han hem en 3 – 2 seger i en bökig match mot Sveriges John Pettersson. Även här var den svenska ledningen härskna på Gaardbo, Danmark som ledde matchen. De menade att han lätt Öfsti trycka för mycket i närkamperna. Något ligger nog i det, men nu gestaltade sig matchen som den gjorde. Någon skulle ha segern i en tät match. Det blev Öfsti. Segern betydde mycket för Norge som ska arrangera NM nästa gång 1992. John Pettersson gick själv nöja sig med en knapp seger mot Danmarks Anders Elkjaer. Västeråsboxaren dominerade in i andra ronden, då dansken fick en ögonbrynsskada. Det blev signalen till motattack för Elkjaer och det började osa katt om den svenska segern i slutet.

Tungvikt, 91 kg:

Hamayak Shabazian blev den tredje svenska NM vinnaren sedan han besegrat norrmanen Geir Behn med något kryptiskt 3 – 2 domslut. Shabazian gjorde matchen från början till slut, men lyckades bäst när han slappnade av och boxades i andra ronden. Stödd av framgången fick han för sig att han skulle knocka den långe rödhårige Behn i tredje. Men resultatet blev i stället att han släppte in Behn i matchen igen. Men något tvivel om segern? Nej, knappast. Annars var NM:s mest olycksalige förlorare, förutom Mattias Ivarsson, dansken Mark Hulström. I semi-finalen boxade han komplett ut Behn och såg ut att vara på väg mot en RSC seger i andra ronden, när han åkte på en besvärlig ögonbrynsskada och stoppades. Därmed rök också ett av NM:s mest intressanta möten Shabazian vs Hulström.

Super tungvikt, + 91 kg:

Den danska nationssegern personifierades av Brian Nielsen, som avgjorde nationskampen i NM genom att stoppa Pekka Viippo redan i första ronden. Matchen hann knappt börja förrän Viippo fått ta räkning två gånger och ringdomaren beordrat stopp. I semi-finalen kämpade Peter Jaako tappert, men hade inte styrkan eller tyngden att stå emot ”tjocke Brian”. Efter två räkningar i sista ronden till stor del p g a utmattning bröt domaren samtidigt som den svenska handduken kom singlade. Danmark är bara att gratulera till en bra supertungviktare. Det skulle även Sverige behöva. Brian Nielsen må se pluffsig ut, men han har bra rytm och slår så att det känns.

Roger Söderberg