Boxningsprofiler av Emanuel Hendahl på boxningsarkivet.net

Emanuel Hendahl är en stor boxningsentusiast, bosatt i Örebro med en bakgrund som amatörboxare både i Örebro och Göteborg. Han har funnits på nätet under lång tid för oss boxningsfrälsta. Dels genom en intressant boxningsgrupp på Myspace och nu senast genom den färska boxningsgruppen, Boxning på Facebook, men även genom den egna hemsidan som varit uppskattad bland boxningsfolk. (www.boxning.tk). "Monne" är alltid uppdaterad på vad som händer i den fyrkantiga ringen. Jag är mycket glad över att ha fått tillåtelse att publicera hans boxningsprofiler som först dock ser dagens ljus på hans egna boxningsgrupp "Boxning" på Facebook, men som jag kände var värd en bredare publik än vad bara det begränsade gänget kan erbjuda Varsågoda!

Profil nr 8: "professor" Buckley (31-249, 8 ko:s)

Efter att ha skrivit om den kapabla boxaren Emanuel Augustus som placerats i det mindre hedrande facket som journeyman så finns det en boxare tillhörande samma fack som inte ska uteslutas.

Denna boxare heter Peter Buckley och han är historisk som första boxare med 200 matcher på engelsk mark.
Ett rekord som lär hålla i sig ett tag. Även om någon skulle lyckas med detta otroliga rekord så skall väl sägas att han idag gått nästan 300 matcher!

Fascinationen för dessa ringrävar har för mig alltid varit stor även om jag är ambivalent till företeelsen. Proffsboxning är inte schack även om liknelser har gjorts och om mer timmar har tillbringats på den lokala puben än på gymmet veckorna innan match så säger det sig själv att det inte är hälsosamt.

Fascinationen över dessa ”journeymen” bottnar sig i att de i många fall är riktigare överlevare i ringen. De förlorar matcherna men de är mästare på att gå distansen ut.
De har varit med under storm förut och de nybakade hungriga proffsen sliter som djur för att triumfera medan det bara är en ny dag på jobbet för den gamle veteranen som aldrig fastnar i fållan, men som för den delen inte heller vinner.

Peter Buckely har gått osannolikt 291 matcher! Att han förlorat 249 av dessa är kanske mindre beundransvärd. Att istället uppmärksamma att han av 291 matcher och drygt 1500 ronder enbart förlorat 10 kamper på knockout så ändras lätt fokus och uppfattningen av honom blir en annan.

De boxare som ändå lyckats stoppa Buckley är bland andra Acelino Freitas, Naseem Hamed (2:a mötet) och Duke McKenzie.

Peter Buckley har till och med lyckats gå tiden ut mot Prince Naseem Hamed! Det är en bedrift som han tillsammans med fem andra boxare är ensam om i proffsringen och då snackar vi om stjärnor som Wayne McCullough och Marco Antonio Barrera.

Det går att läsa en intervju med Peter Buckley i ”Boxing Monthly” där man får en liten insikt om han inställning till boxning.

Buckley berättade bland annat att han inte går till gymmet så ofta nu för tiden, ändå nobbar han sällan en fight. Han har kommit hem fem på morgonen efter nattklubben, telefonen ringer runt klockan 11 och han blir tillfrågad om han kan fightas samma kväll. Något han inte tackar nej till!
Han menar på att fightas mot grabbarna från de små stallen är som sparring för honom. Han säger sig ha fått en förståelse för att om han vinner över grabbarna så kanske promotorerna slutar ringa till
honom.

Peter Buckley tycks alltså enbart vara intresserad av att betala räkningarna varje månad precis som vilken knegare som helst. Även fast han inte tycks bli utslagen i första taget så känns det hela lite tragiskt ändå. Lite för många dåliga dagar på jobbet helt enkelt!

Ändå ska man inte döma. Många av Peters familjemedlemmar sitter i fängelse och han påstår att boxningen håller honom borta från kåken.

Hela intervjun med Peter Buckley följer: http://www.boxing-monthly.co.uk/content/0508/two.htm

Jag har letat efter videos med Peter Buckley med tvärr utan resultat. Istället kan ni spana in videos med Prince Naseem Hamed och Michael Gomez. Två tuffa boxare som Buckley gått tiden ut mot.

Naseems Hameds fight är från amatörtiden och han är där mycket ung. Grymt sevärd!

Profil nr 7: Emanuel Augustus (36-29, 19 KO)

I kontrast till den annars så försiktiga skaran proffsboxare som långsamt bygger upp ett bra record mot säkra kort och kräver lång förberedelse inför stora drabbningar så har Augustus ofta gjort motsatsen.

Han har många gånger tagit matcher på kort varsel mot kompetent motstånd. Därav ett mindre imponerande matchfacit med 36 vinster och 29 förluster.

Emanuel Augustus är en boxare som aldrig riktigt går att räkna bort och ibland kan han göra mycket imponerande matcher mot världsklassboxare. Han har bland annat gjort en bra match mot Floyd Mayweather Jr.

Värt att nämna är att han endast förlorat på knockout 3 gånger av sina 29 förluster och då mot Jesus Chaves, Allan Vester samt Floyd Mayweather Jr.

Marginalerna kan ibland vara mycket små inom boxningens förunderliga värld och ofta är marginalerna för små för att ta onödiga risker. Det är inte konstigt att proffsboxare på väg upp ibland är närmast löjeväckande försiktiga med att välja motstånd eftersom en förlust inverkar mycket negativt på den resterande karriären.

Nu är dock inte Emanuel Agustus som andra proffsboxare. Han har förlorat, inte långt ifrån hälften av sina drabbningar men han har ändå fått ett erkännande i boxningsvärlden som en skicklig yrkesboxare. En journeyman att ta på allvar helt enkelt!

Spana in Augustus mot Floyd Mayweather Jr.

Profil nr 6: Nyblivne Olympiern, Naim Terbunja (75kg).

I stenhård konkurrens har Naim lyckats med den stora bedriften att kvala in till OS i Peking. Något vi inte har varit bortskämda med under de senaste åren, då de europeiska kvalturneringarna varit stentuffa med länderna från forna Sovjet att tampas med.

För att säkra OS-platsen var Naim tvungen att besegra Andranik Hakobyan. Den boxare som han förlorade mot under VM i Chicago. Något han lyckades med efter att ha vänt underläget 12-13 till 16-13!

Detta är stort för kampsports-Sverige i allmänhet och för svensk boxning i synnerhet. Att kvala in till OS betyder att Naim Terbunja är en av de bästa boxarna i Europa och att sätta Sverige på kartan med länder som Ryssland, Frankrike och England är en bedrift som få svenska boxare har lyckats med.

Under förra OS som ägde rum i Aten var det bara en boxare (Patrik Bogere) från Sverige som deltog och han var dessutom den enda boxaren från norden. Under Olympiska spelen i Sidney 2000 lyckades ingen svensk kvala in till OS.

Med ett svalnade intresse för boxning i Sverige så är detta ett glädjande besked. Svensk boxning behöver en deltagare i OS för att få upp ett intresse bland svenskar igen. Det räcker således inte med ett deltagande men om en svensk lyckas med att knipa en medalj så medför detta den mediebevakning som är så viktig för boxnings-Sverige i dagsläget.

I ett land med begränsade proffsboxningsregler så krävs det förmodligen en pugilist som gör sig ett namn även utomlands. En OS-medalj öppnar upp så många dörrar för en boxare som inte enbart kan boxas på hemmaplan. Något som inte svenska boxare med högt uppsatta mål kan då rondantalet endast lämpar sig för nybakade proffs.

En bra amatörboxare är inte nödvändigtvis en bra proffsboxare men i dagsläget ser det tämligen mörkt ut för svensk boxning och det går inte annat än att hålla tummarna för Naim om han nu beslutar sig för att ta klivet över till proffsringen efter OS.

Proffsdrömmarna får bli ett senare skede i Naims kariär. Nu får vi istället hoppas på en lyckad sommar med god underhållning från Sveriges bästa amatörboxare!

Slutligen vill jag gratulera Naim till hans OS-plats och till att hans träning äntligen gett utdelning. Hela boxnings-Sverige håller tummarna!!

Profil nr 5: Joe Calzaghe (44-0, ko:s 32)

Lagom till superfighten mellan Joe Calzaghe och Bernard Hopkins så känns det lägligt att skriva om ”The pride of Wales”. Joe Calzaghe har varit världsmästare i super mellanvikt i snart 11 år! Han har blivit ifrågasatt av många kritiker runt om i världen under dessa år, ofta med rätta.

Många anser att han inte möter de allra bästa och det är därför han lyckats med den obrutna segersviten under hela sin professionella karriär.
Matchen mot Peter Manfredo var ett bra exempel på detta och givetvis hade han heller inget att göra i ringen med Walesaren.

Den största kritiken har kommit från andra sidan atlanten och de amerikanska journalisterna som i regel underskattar europeiska boxare. Därför är det också alltid lika tillfredställande när någon amerikansk fighter får smörj av en europé.

Ett exempel på detta är när den ditintills obesegrade amerikanska hoppet Jeff Lacy skulle möta Calzaghe. Stoltheten från Wales var innan denna fight nederlagstippad av spelbolagen och nu skulle han äntligen få bekänna färg mot den tilltänkta blivande superstjärnan Jeff ”Left hook” Lacy.

Lacy spåddes vara för stark för Calzaghe men han överöste Lacy med slag under 12 långa ronder och hela världen fick bevittna en utklassning utan dess like då Lacy fick sig en riktig lektion i ”the noble art”.

Kritikerna tystades tillfälligt men snart börjades det istället pratas om att Jeff Lacy istället tidigare var kraftigt överskattad som boxare.

I sin senaste match fick Calzaghe möta Mikkel Kessler (39-1, 29 ko:s), en av de bästa nordiska boxaren genom tiderna. Kessler som är en stark boxare med en fantastisk teknik troddes enligt många inklusive mig själv ställa till det för Calzaghe men det blev istället en ensidig historia. Kessler försökte pressa Calzaghe men Walesaren var för snabb och slog för mycket slag från olika vinklar och Kessler noterades sin första förlust som yrkesboxare.

För att verkligen inse hur länge Calzaghe varit världsmästare så är det passande att nämna den karismatiske boxaren Chris Eubank som måste haft en av boxningshistoriens mest egendomliga stilar. Besynnerliga grimaser, gester och rörelser utmärkte hans boxning.

Det var denna boxare som Calzaghe erövrade WBO:s bälte ifrån och det var också mycket länge sedan man såg denne pugilist i rutan. Så länge har alltså Joe Calzaghe varit världsmästare och han glänser dessutom än idag.

Ibland undrar man banne mig inte om han inte är bättre idag än för 11 år sedan efter överlägsna segrar mot Jeff Lacy och Mikkel Kessler!

Det ska bli mycket intressant att se Joe Calzaghe mot Bernard Hopkins. Visserligen en mycket gammal boxare (43 år) men ingen ska luras av den siffran. Hopkins är på så sätt ett fenomen och han har hittills lyckats lura naturlagarna och glänst långt efter det naturliga bäst före datumet för en boxare på den nivån.

Hopkins har besegrat mycket bättre motståndare i sin karriär än Calzaghe har. Vinster över boxare som Felix Trinidad, William Joppy, Antonio Tarver, Winky Wright och Oscar De La Hoya talar sitt tydliga språk. Bernard Hopkins är en svår nöt att knäcka!

Man får trots detta inte glömma att Joe Calzaghe fortfarande är obesegrad och det beror sannolikt på att han har en unik stil.
Det är närmast omöjligt att finna en sparringspartner som lämpar sig inför ett möta mot Calzaghe och han har en mycket oortodox stil. Detta gör det komplicerat att förbereda sig på ett optimalt sätt inför en kamp mot honom.

Det är förstås inte heller lätt att finna boxare som slår slagserier på upp emot 20 slag i en följd och dessutom från alla tänkbara vinklar. Något som gör honom till en boxare som till slut nöter ner sin motståndare och det blir ofta för mycket för utmanaren.

Denna match har alla möjligheter att bli en riktig klassiker! Dessvärre brukar vi svenskar inte ha möjligheten att se de bästa fighterna i världen. Inte undra på att boxningsintresset i Sverige är katastrofalt dåligt!

Nedan lite videos om Hopkins och Calzaghe!

Profil nr 4: Shane Mosley (44-5, ko:s 37)

Sugar Shane Mosley behöver knappast en närmare presentation. Han är en av branschens kändaste nu aktiva boxare som trots sin beaktansvärda ålder på 36 år fortfarande håller sig kvar på toppen. Så sent som förra året möttes han den mycket tuffe boxaren Miguel Angel Cotto i en mycket hård drabbning. Matchen gick till Cottos favör men det var ändå imponerande att se en gammal boxare som Mosley boxas så bra mot en boxare som är bland de bästa i världen, kg per kg.

Det finns ingen boxare som jag uppskattar så mycket att kolla på in action som Mosley. Detta beror på hans mycket vackra boxning som kännetecknas av hans snabba händer, höga slagfrekvens och en ypperlig känsla för “the noble art” helt enkelt.

Som många andra boxare verkar det för Shane vara svårt att lägga handskarna på hyllan trots att han är närmare 40 än 30 år. Skillnaden med Shane och många andra boxare som börjar närma sig 40 år är att han tycks ha mycket kvar att ge i ringen. Under 2007 gick han som sagt en tuff match mot Cotto och samma år vann han över mycket kompetente Luis Collazo.

Mosley blev 1997 världsmästare (IBF) i lättvikt då han besegrade Philip Holiday. Som lättvikts-världsmästare lyckades han stoppa samtliga utmanare (10 st) före full tid. Förutom VM-titeln i lättvikt så lyckades även Mosley erövra VM-titeln i weltervikt då han besegrade legenden Oscar De La Hoya i en helt fantastisk boxningsmatch som idag måste anses som en riktig klassiker.

Trots Mosleys talang och fantastiska boxning med vinster över boxare som The Golden boy, Fernando Vargas och Luis Collazo så finns det speciellt en boxare som kan läsa Sugars boxning utan och innan. Vernon Forrest heter den herren. Sannolikt har Mosley aldrig under karriär sin blivit så utklassad av någon som av just honom. Shane Mosley lyckades återigen erövra VM-titeln (WBC, WBA & IBA) då han mötte Oscar De La Hoya för andra gången.

Kolla på Sugar Shane Mosley mot Miguell Cotto. Detta är Mosleys senaste match.
Klicka på knappen "se all" under "posted items" för att se alla ronder.

Profil nr 3: Bert Sugar

Vi boxningsfans har den stora förmånen att omges med färgstarka och karismatiska individer som ingen annan sport. Det sägs till exempel att världens kändaste människa på denna planet är Muhammad Ali. Listan kan göras lång på profiler som ger proffsboxningen en mystik som ingen annan idrott kan komma i närheten av. MMA i all ära men MMA är fortfarande bara en baby i jämförelse med boxningen. MMA är så ung så att den första vinnaren av UFC, legenden Royce Gracie gick sin senaste match så sent som förra året.

En världsmästare i boxning är en del av en historia som sträcker sig tillbaka från Sullivan till idag. Alla de som var med och upplevde när Sullivan var världsmästare har för länge sedan förmultnat i jorden.

MMA är på frammarsch och de har till och med gått om boxningen i antal tittare men tack och lov finns det fortfarande några profiler kvar som har den värdighet, karaktär och tyngd som kan förmedla sin passion på ett alldeles genuin sätt. Till den skara färgstarka individer som boxningen omges med så är inte alla pugilister utan vi har även den stora förmånen att omges med karaktärer som kan spelets regler utan och innan, långt innan de flesta av oss ens börjat krypa.

En av dessa är "The Guru of Boxing" Bert Randolph Sugar. Ni vet den gamla mannen med en Fedora-hatt och en cigarr som sagts vara lika stor som Larry Holmes vänstra arm. Burt Sugars blotta närvaro i ett boxningsmagasin får honom att gå ut genom rutan, in i ens vardagsrum och atmosfären där hemma får ett stänk av den mystik och historik som boxningen är så ensam om bland alla sporter i allmänhet och alla kampsporter i synnerhet.

Bert Sugar är en levande legend inom boxningen. Han hör till den eminenta skara personer som ingår i "International Boxing Hall of Fame" där han blev invald 2005 och han har bokstavligen talat skrivit sig in i utnämningen. Bert har skrivit över 80 böcker och då handlar flerparten av dessa om boxning. Bert har också varit redaktör för tidningarna "The Ring" och "boxing illustrated" och figurerat i olika tv-magasin om boxning.

Bert associeras så till den milda grad till boxning så att han i filmen "Rocky Balboa" spelade sig själv och inte helt oväntat innehade han en betydande roll i Tom Alandh;s dokumentär "Det finns bara en Ingemar Johansson".

Bert är välsignad med en fantastisk verbal förmåga och det fullkomligt sprutar ut skarpsynta kommentarer bakom den stora cigarren. Ett exempel på detta är när han yttrar följande i Tom Alandh:s dokumentär:

"Du kan inte nämna Floyd utan att nämna Johansson och vice versa".

Alltid lika träffande kommentarer. Ett annat tecken på hans verbala genialitet är när han beskriver sin egen boxningskarriär:

"I was terrible. I was The Great White Hopeless. There wasn't anybody who couldn't hit me. I think people would run in from the street when they heard I was sparring just to take a shot at me. They were entirely safe." Bert Sugar
(källa: cyberboxingzone.com/boxing/w52x-ej.htm)

När jag ändå har börjat skriva sköna citat av Bert Sugar så kan jag lika gärna fortsätta med denna då han yttrar sin åsikt om alla de VM-titlar vi tvingas dras med inom proffsboxningen. Han påstår sig också ha myntat begreppet "alfabetssoppa-mästare" och hans kritik mot dessa är allt annat än mild.

"These WBA, WBC, IBF and who gives a damn -- it's a good thing we only have 26 letters to work with or there'd be more of them -- they are terrible, they have ruined boxing!" Bert Sugar (källa: cyberboxingzone.com/boxing/w52x-ej.htm)

och han fortsätter…

"Basically, they are a creation of television. The network executives want to make sure they can bill every fight as a "championship" fight, so some clown sitting in his undershirt in Des Moines can say, "Mabel, I can't come to dinner . . . I'm watching a championship fight! I don't know who the Hell they are, but it's gotta be a big deal because one of them is the champion!"
But, boxing will survive. It always does. Me too."
Bert Sugar (källa: cyberboxingzone.com/boxing/w52x-ej.htm)

Jag hoppas att Bert har rätt när han säger att boxningen kommer överleva. Att den alltid gör det. Jag vet att Bert för alltid kommer leva vidare genom sitt konstnärliga uttryck och han kommer för alltid vara en del av boxningshistorien, i skuggan av de största.

Kolla in videos av boxningshistoriken Bert Sugar här på Boxningsprofiler.

Profil nr 2: Vinny Pazienza (50-10, 30 ko:s)

Vinny Pazienza eller Vinny Paz som han numera heter är en f.d. världsmästare i proffsboxning. Han lyckades erövra VM-titeln i lättvikt, lätt mellanvikt och tung mellanvikt och dessutom lyckades han erövra en VM-titel hela fem gånger.
Paz vann sin första VM-titel (IBF)1987 då han mötte Greg Haugen i en tuff match.
Paz debuterade som en professionell boxare 1983 och hans sista match boxades han så sent som 2004. Under den 17 år långa proffskarriären har han mött boxare som Greg Haugen, Roger Mayweather, Hector Camacho och självaste Roberto Duran samt Roy Jones Jr.

Tycka vad man tycka vill om Paz personlighet men en match med honom blir aldrig tråkig. Han bidrog till branschens mest underhållande matcher och han kunde pressa vem som helst med sin offensiva boxning. Att självaste Roy Jones Jr under vissa sekvenser hade svårt att värja sig mot Paz attacker säger en hel del om hans offensiva kvaliter.

Som så många andra världsmästare hade Paz en makalös drivkraft i hans personlighet. En drivkraft som vi beundrar hos människor som mot alla odds kämpar vidare när vi vanliga dödliga skulle ha gett upp. Paz råkade ut för en svår bilolycka och läkaren meddelade att han aldrig mer skulle kunna boxas igen. Något som Paz vägrade acceptera så den enastående kampen tillbaka till boxningen påbörjades innan han blivit av med allt det stål som satt på hans kropp för att stödja upp den. Paz började lyfta vikter för att stärka upp sin kropp igen som blivit svag av den långa sjukhusvistelsen och han lyckades göra comeback samt boxas på topp igen.

Eftersom jag var ung när Paz var som bäst har jag dessvärre missat hans karriär men när jag såg honom boxas så blev jag på en gång frälst av hans fantastiska boxning. En fighter ända ut i fingerspetsarna och en färgstark karaktär som man som boxningsintresserad inte får missa att ta del av. Proboxning är showbiz och Paz gav valuta för pengarna.

Se några klipp från Youtube med Vinny Pazienza nedan! Kolla in hans matchfacit på www.boxrec.com här!

Profil nr 1: Yuriorkis Gamboa (8-0, 7 ko:s)

Yuriorkis Gamboa vann OS-guld 2004 i Aten. Han är en kuban som lämnat sitt hemland för att försöka bli världsmästare i proffsboxning. Gamboa har matchats ovanligt svårt för att enbart ha gått 8 matcher. I hans 5:e match mötte han t.ex. Nestor Hugo Paniagua som då var rankad som nr 31 i världen av den prestigefyllda boxningsorganisationen WBC. I hans 6:e proffsmatch mötte han kompetente svenske Samuel Kebede som innan han mötte Gamboa enbart förlorat en match av 25 och då mot WBO-mästaren Scott Harrison. Gamboa har hittills utklassat alla sina motståndare och vunnit 7 av sina 8 matcher på knock out. Den f.d. världsmästaren Freddie Norwood påstås ha lämnat återbud med kort varsel innan han skulle möta Gamboa. Gamboas promotor Ahmed Öner säger att det är mycket svårt att hitta ersättare för de motståndare som lämnar återbud för att möta Kubanen eftersom alla vet att de inte har någon chans. Idag efter 8 matcher rankar den prestigefyllda organisationen WBA Gamboa som nummer 5 i världen. Jag kan inte minnas någon annan boxare som har matchats så hårt och klättrat så snabbt på rankningslistorna som just Gamboa och vissa tror att han kommer boxas om en VM-titel runt hans sisådär 10:e match. Det är med spänning jag följer Kubanen Yuriorkis Gamboa och hans väg till en VM-titel. Njut av Kubanens boxningsmatcher här på gruppen om boxning. Gamboa kommer vara veckans profil fram till måndagen den 21 januari.

Se några klipp från Youtube med Yuriorkis Gamboa nedan! Kolla in hans matchfacit på www.boxrec.com här!