Hem | Mästarna | Mästerskap | Årets boxare | Profiler | Morgondagens män | Morgondagens kvinnor | Länkar | Kontakt
|
|
Sverige segrade med 4-2 i
landskampen mot Indien på världskulturmuseet på lördagen.
arrangemanget var bra, stämningen god men nationalsångerna
gruvligt usla – ljudet var alldeles för lågt och hymnerna
kortades av så till den milda grad att det egentligen kunde ha
kvittat. Så skall det naturligtvis inte vara. Annars var det en
väl genomförd nationskamp på ett udda ställe med hyfsat stor
publik dessutom, säkert tack vare den fria entrén. Det var ett
bra initiativ. Bästa matchen kom direkt i första kamp där Natalie Lungo-Vesenne ställdes mot 26-årige världsesset (fyrfaldige världsmästarinnan), Mery Kom – som också mycket välförtjänt efteråt valdes till bästa borta boxare. Natalie rådde naturligtvis inte på den säkre indiska VM-drottningen, hon var bara för teknisk, stark och rutinerad, men heder åt Natalie som kom starkt på slutet , jämnade ut en aning, men det räckte naturligtvis inte och förlusten på poäng, klara 3-0 var ett faktum. Det var härligt att hon satsade så friskt mot den meriterade indiskan dock. I match nummer två visade starke Jenny Hardingz att bronsmedaljen från senaste VM inte var någon engångsföreteelse, hon är oerhört stark för att vara lätt flugviktare och har en stor pondus, motståndaren Vanlalduati, en 19-årig juniorlandslagsboxare i Indien som här troligtvis gjorde en av sina första riktigt stora senioruppdrag, pallade inte svenskans hårdföra stil och förlorade klart med 3-0. Finast var Hardingz snabba krokar som firade stora triumfer i matchen. I en seg och trög match, kanske eftermiddagens sämsta rent tempomässigt, förlorade Shipra Nilsson (51kg) mot en stark och konstant malande indiska vid namn Suman. Första ronden kan ha varit jämn men efter den tog Suman helt och hållet över och Shipra fick spela andrafiolen. 2-1 segern till Indiskan borde nog egentligen ha varit klara 3-0. I fjärde matchen kom tävlingens stora bortdömning enligt min mening, Sundsvalls och landslagets, Kosovare Buzuku stretade emot bra mot sin indier, 21-årige, Preeti Beniwal men fick smörj i åtminstone tre ronder och verkade ha gett upp kampen mentalt i sista ronden, om jag läste anletsdragen riktigt. Hon signalerade uppgivenhet. Inte så konstigt kanske, Beniwal som i kroppen var satt som ett kylskåp hade bankat på henne oavbrutet matchen igenom och såg ut som en solklar segrare från min läktarplats uppe på trappan – uppenbarligen såg domarna på ringside något helt annat. Buzuku vann nämligen med 2-1. Det kändes fel och när det hela var över vann Kosovare priset som bäste svensk. Märkligt. Ronja Holgersson i 69 kilo såg lite ringrostig och blek ut i sin match mot sin indiska i femte matchen,( 28-årige Renu som enligt programmet hade varit finalist på Asiatiska Mästerskapen). Hon (Ronja) gjorde några reptilsnabba utspel emellanåt som imponerade och plockade poäng, men ofta såg det lite hafsigt ut (hon kan nog mycket bättre). Indiskan var dessutom alldeles för passiv - medan Ronja effektivt jobbade på och plockade poäng så gjorde Renu inte många knop. Jag har sett bättre insatser från Ronja men det var helt OK ändå. Klar seger. Icke särskilt förvånande så var Anna Laurell överlägsen sin motståndare i sjätte och sista matchen. Sonam Yadam, blott 20 år var inte på långa när i hennes klass, även om hon stred tappert. Hon rammades hela tiden av Laurells pricksäkra serier och i tredje ronden fick hon ta räkning. Kassaskåpssäkert av Anna som vann med 3-0 och säkerställde resultatet 4-2 och komfortabel seger för blågult i landskampen. Det var som sagt en trevlig tillställning och ett bra arrangemang i det stora hela (nationalsångerna kan man ju faktiskt bortse ifrån) – jag ser gärna en returkamp mot Indien igen, gärna då med ännu fler viktklasser. Se bilder från landskampen här! Teddy Stenmark |
||||
|
|
|||||
| Copyright © boxningsarkivet.net | |||||
